Vetskapen

jaa

2012-02-23T09:52:00.000+01:00

Jag är ung och tiden har ännu inte satt sina spår i min hud.
Jag är ung men säg mig fågel hur känns det att vara fri?

Livsdrömmar:
1. Flytta ut till den svenska landsbygden nära kusten. Bo i ett vitt, litet hus med oisolerade fönster och enbart bära vita klänningar gjorda i linne med raggsockar. Skriva klart min bok i lugn och börja göra kaffekoppar i keramik.

2. Flytta till Austin, Usa. Jobba på ett litet cafè, prata dålig engelska och bo i en studio. Prata med tågluffarna och skriva långa dikter om hur de ser världen från ett godståg.

3. Flytta till Mexico eller Marocko. Bo i en koja på stranden och sova under stjärnorna varje natt. Dricka juice och måla påfåglar med fingerfärg.

gömmer mig under tonerna till

2012-02-18T23:42:00.000+01:00

Det bästa Pink Floyd har gjort. Sätt dig tillbaka och lyssna.

gå inte elina

2012-02-18T23:05:00.002+01:00

Tiden rör sig sakta framåt. Jag hör röster som blandar sig som en cirkus. Feberdrömmen talar. Jag ser fåglar som seglar över husen. Deras vingar är breda och långa, jag ser deras blick. Ett djurs ögon är sanna ögon.
Jag känner inte framtiden i mitt bröst. Jag faller i drömmen.
Känner ni likadant men inte säger det?
Mina tårar faller är detsamma som himlens. Gå inte Elina.

halva månen ser mig

2012-02-18T11:15:00.000+01:00

Bilder från min moleskine som jag har målat sen jag flyttade till Norge.

en tids tankar

2012-02-18T11:05:00.001+01:00

Från min anteckningbok:

Gatorna står tomma och svarta. Gatulamporna lyser utan åskådare.

Halva månen ser mig bakom molnen.

Åh vart är ni, ljuva stjärnor?

Människorna går likt änkorna i ett liktåg. Klädda i svart med en slöja för ögonen.

Jag går åt samma håll som dem, men mitt inre sjunger men det gör inte dem.

Det gråa ljuset talar. Vart är du blåa himmel?

Ensamma fotsteg i snön leder ingenstans. Ovan flyger en fågel och dess vingar skriver en helig skrift i himlen.

Gnistorna från cigaretten är de enda stjärnor jag ser i den här världen.

( Stå still min vän, ser du själen i allt? Till och med en husvägg har ögon. )

Jag ser vågor i solen under ögonlocken. Prismor i ögonfransarna. Fyra minuter av njutning medan de vitklädda barnens tårar faller. Låt oss se solen.

--------------------

Jag skar upp rödlök en dag på ett jobb jag en gång hade. Mina ögon tårades och jag skar upp mina fingertoppar. När jag tittade ner på löken insåg jag att den var en perfekt miniatyr av universum. Någonstans bland alla lager är vi, snurrandes. Jag fortsatte jobba och undrade om någon skär i vårt universum just nu, gråtandes.

vintern äter upp mig

2012-02-07T20:32:00.000+01:00

Dunkar stormen i mitt hjärta eller utanför mitt fönster?
Kan anteckningsböckerna hjälpa mitt svidande hjärta?

ser ut så och

2012-01-13T22:05:00.000+01:00

skriver en bok med såriga händer

mer

2012-01-08T13:23:00.000+01:00

Ur min dromedarbok:
Innan jag somnar hör jag ljudet av vågor rulla och vinden som smeker sanddynorna.
Jag låter min kropp bli en del av himlen jorden och havet. Jag stänger ögonlocken på samma sätt som solen stänger sin.
-------
Solrosorna har börjat sloka. De tittar olyckligt ner i marken medan himlen ovan dem mörknar. Staden åldras och jag lämnar den medan löven lämnar träden.
-----------------
Jag går in i stadens luggslitna gränder. Jag går dit stadens röst inte längre hörs.
Jag ser hur gatan stänger sina ögon. Jag är klädd i svart i samma nyans som himlen. Vart har ljuset tagit vägen?
Jag är lika bortglömd som de tysta husväggarna som omger mig.

------------------
( Min hemstad är död och mitt gamla jag likaså. Jorden ömsar skinn och jag håller ormen i svansen. )

just nu igen

2012-01-06T23:51:00.000+01:00

För dom som vill veta:

Saker och ting har börjat kännas lite bättre. Jag trivs mycket bättre på jobbet, och orkar göra saker efter att jag slutar dagen.

Jag har jobbat lite på en utställning som jag ska ställa ut på ett ställe som heter Hausmania. Jag ska inte ha något vernissage utan ska hänga upp mina tavlor i kafèt som finns där.

Det känns skönt att mina tavlor får se ljuset, istället för att ligga och vara osedda.

Jag vaggar i tankarna av att skriva en bok också. Jag skulle vilja skriva ihop alla mina dikter från mina diktböcker och göra en bok av det. Jag känner mig mer motiverad nu än någonsin att göra det jag är menad att göra. Jag kommer ihåg när jag gick i skolan inte förstod riktigt hur jag skulle kunna bli motiverad att göra saker ordentligt. Nu förstår jag hur man blir det.

Jag har börjat läsa mer böcker. Jag läste nyss ut Bonjour Trisstesse av Françoise Sagan. Sagan skrev den när hon var 18 då hon misslyckades på sin examen och bestämde sig för att skriva en bok istället. Boken i sig är en riktig bok bok och den är varken poetisk eller kunskapsrik. Men den utspelar sig i ett franskt sommarhus och den handlar om kärlek, så jag tyckte om den ändå.

Just nu läser jag Henning Mankells Comédia infantil som handlar om en bagare som tar hand om en nioårig hemlös pojke som har blivit skjuten. Pojken har lika mycket vishet som en gammal man, och berättar sin livs historia för bagaren på ett hustak någonstans i Afrika.

2011-12-30T20:03:00.000+01:00

Jag fick mammas laptop i julklapp, och vi kan låna lite av grannens internet, eftersom vi bor så tätt. Så här kommer några dikter från min nya diktbok som för övrigt är den finaste anteckningsbok jag någonsin haft.

Solen går ner bakom berg som är klädda i en slöja av frost.
En båt åker sakta över det stilla vattnet och bildar ett stort V.
Fiskmåsarna seglar över båten och landar försiktigt på vattnet. Jag ser belåtenheten i deras ögon trots att jag står långt ifrån.
Svaret syns kristallklart framför mina ögon. Simpelheten i båtens färd över vattnet och fåglarnas belåtenhet ger mig många skäl att vilja fly ifrån det mullrande kaos som pågår bakom ryggen på mig.
------------------
Ögon på mig, likt hökar.
Det blåser upp till storm och mina byxben fladdrar i vinden. Det blåser till och med i mitt hjärta.
Jag har grävt en grop och gömt mitt jag där. När får jag gräva upp det?
Verkligheten snurrar på likt en feberdröm. Vart är du Elina och varför ser jag dina tårar falla från himlen?
-----------------
Det är svalt i lägenheten och det känns i väggarna att du inte är här. Himlen är mörk och mina ögon likaså. Åh gud varför ska du lägga all din tyngd på mina axlar?
Stjärnhimlen snurrar i dina händer medan jag följer de andra fåren i flocken.
----------------
Solen går ned rakt efter att jag vaknar.
Hungern andas i min kropp och ur lotusblomman dansar röken i runda cirklar.
Jag tittar in i andra människors fönster. Jag ser deras bakhuven i ljuset från droppande stearinljus. Jag ser hur de dricker kaffe, hur de läser tidningen och hur de tittar på tv.
Smutsen på vårt golv är detsamma som smutsen runt vår gemensamma värld.

----------------

h

2011-12-26T21:15:00.001+01:00

Har varit hemma hela julhelgen. Det har aldrig känts så bra att vara i Kristinehamn.
Jag har inga bilder ifrån det men har endel bilder från lägenheten:
Fick mammas dator så om jag har tur kanske jag kan låna någon grannes internet, så jag kan börja skriva lite mer här.

otålig

2011-12-20T18:27:00.000+01:00

Jag tænkte ge er en inblick i mitt liv just nu.
Jag jobbar på ett fik som gør sallader och baugetter før take away. Jag har lært mig hur man gør alla sorters kaffe, inklusive tøntiga kaffehjætan. Jag jobbar långa dagar och jobbet ær fysiskt krævande.
På lunchrasten brukar jag sætta mig på golvet i omklædningsrummet och skriva dikter. Jag har børjat skriva mer och mer i och med att mitt liv har blivit lite mer stabilt. Min Moleskine har blivit tjockare, och jag och Patrick har några projekt på g. Vi hittade två bunkar med vit færg på gatan, och massa glømda dagstidningar. Vi har gjort en saltskål av en sønderslagen kockosnøt och jag ska gøra en till mamma som julklapp.
Jag køpte On the Road av Jack Kurroack till Patrick på hans fødelsedag. Vi har båda børjat læsa den, och den inspererar oss till tankar om en resa genom USA.
Jag tænker ofta på Allen Ginsbergs førsta ord i Howl nær jag jobbar och sliter "I saw the best minds of my generation destroyed by madness, starving hysterical naked"
Ibland ær det så det kænns nær jag jobbar. Jag ær ingen lat person men det gør så ont att inte få gøra det jag ær bæst på. Jag blir så trøtt på personer på jobbet som førsøker se sig sjælva overlægsna. Cheferna sæger att man ska le med hela munnen hela tiden, och det finns tævlingar vem som kan sælja mest. Jag passar inte in dær. Jag har stændigt en omættad lust av att dyka ner i mina anteckningbøcker. Jag vet att jag kan gøra så mycket mer før værlden æn att servera kaffe.
Jag har skapat mitt egna såkallade coffie making mantra som jag tænker på ibland. Jag vet att min tid inte ær nu, och att jag kommer få gøra exakt det jag vill någon gång i framtiden. Men jag ær så otålig. Jag vill inte acceptera det.

Hoppas ni har det bra, månen ær fin ikvæll. Æven fall vi ær långt ifrån varandra så ær vi under samma måne.

det kommer mer senare

2011-12-06T18:51:00.000+01:00

bara fem minuter kvar tills bibblan stænger. jag har fått ett heltidsjobb på ett lite poosigt men fortfarande mysigt salladsfik stælle. får gøra kaffe, har det bra!

just nu

2011-11-23T17:06:00.000+01:00

Det har børjat kænnas svårare. Decembermånads hyra klarar vi av hyran med nød och næppe, och vi har runt 2000 kr øver till mat, vilket ær bra. Men jag oroar mig till døds øver januaris hyra och om jag inte får ett heltidsjobb inom den hær månaden eller i tidig december månad så vet jag inte vad vi gør. Patrick får inte vara i Norge alls længre eftersom han ær amerikan.
Jag førstår att ni undrar varfør vi inte skiter i allting och bara flyttar tillbaka till Sverige igen. Men vi har skrivit på ett lægenhetskontrakt på ett år och lægenheten har helt enkelt blivit vårt hem. Vi tænker inte ge upp.

Jag och Patrick har børjat spela mer spel på kvællarna, och vi ligger i sængen och leker 20 frågor om en person. Vi læser før varandra och berættar historier om vår barndom om och om igen. Vi lever så simpelt. Jag har totalt slutat skriva, men jag målar ofta nær jag låter tankarna flyga ivæg.
Hoppas det ær bra med er.

hamnen

2011-11-11T14:21:00.000+01:00

Nær jag behøver rena tankarna brukar jag gå en promenad ner till hamnen. Jag går længst ut på bryggan och låter tankarna vagga på samma sætt som vågorna gør.
Allt kænns helt pløtsligt mycket bættre nær jag låter øgonen vila på det mørka vattnet. Jag børjar førstå Elinas facination øver havet.
Nær jag går tillbaka går jag førbi en gatumusikant som spelar på sitt dragspel. Han spelar en melodi som tycks återkomma på olika stællen i staden. Den har blivit melodin om mitt liv.

Jag læser just nu Alkemisten av Paulo Coelho. Den ær vældigt filosofisk och berættar om værldssjælen, och værldsspråket och om hur allting ær ett.
Den førklarar hur alla har ett livsøde och om man vill utføra det så gør værlden allt i sin makt før att hjælpa till.
Det ær underligt att læsa en sån bok just nu. Vissa dagar vill jag slænga den i væggen før att den ær så possitiv och allt kænns som en gegga av løgner, medan andra dagar ger den mig hopp om livet, och hjælper mig in på possitiva tankar.
Boken utspelar sig i øknen, och innan jag somnar brukar jag lyssna på The doors (vilka ger mig kænslan av øknen, ødemarker och indianer) och låta tankarna flyga ivæg mot Saharas vandrande sanddynor.

runway houses clouds

2011-11-03T20:10:00.000+01:00

Det är kväll och grannarna sover, jag sätter på musiken och den smyger sig på precis som solljuset på morgonen.

tack gud för elina

2011-11-03T16:51:00.000+01:00

När jag tänker på mitt liv kan jag inte låta bli att få en bekymrad rynka mellan ögonbrynen.
Jag menar, jag och Patrick bor i dyraste delen av det dyraste landet att leva i hela världen. Hyran är över 9000 svenska kronor varje månad, maten är dyr och 6 stycken ägg kostar 30 kr och mjölken 20 för en liter.
Jag har nu fått ett deltidsjobb på Donken, vilket jag tjänar grymt lite på med tanke på jobbet man gör. Jag får några extra timmars jobb på Fairtradebutiken, men där jobbar jag mest på helgerna. Vilket gör att jag både har natt och dagsjobb på helgen.
Patrick är amerikan och har svårt att få jobbtillstånd, och måste därför bli svensk medborgare först. Så tills han blir det måste vi klara oss på min lilla lön till både hyra och mat.
Vi måste hålla hårt i de pengar vi har och sparar på maten och äter oftast bara ett lagat mål per dag. Då blir det ofta linser och potatis, kålsoppa eller bönor och ris. Det gör att jag går omkring hungrig den mesta delen av dagen. Vilket bidrar till underliga ångestfyllda känslor.

Ända sen jag flyttade har jag börjat minnas mer gamla minnen sen jag var liten. Tankar om min gamla hund Viggo, min döda farfar och minnen från släktingar och gamla kompisar. Jag ser min barndom som en guldskimrande tid i ett lyckligt ovetande. Precis på samma sätt som de flesta ser sin barndom det vill säga. Minnena snurrar dagligen runt bland tankar om pengar och en ständig känsla av tomhet. Mitt kreativa öga har till stor del dött trots att jag göra några slarviga teckningar på havet nån gång ibland. Det är trots allt nästan det min personlighet och glädje byggs på, min kreativa sida. Mina drömmar om att bli konstnär och poet skuggas av de stora orosmolnen i min hjärna. Jag inser att om jag skulle behöva vara servitris eller butiksbiträde hela livet skulle det gå an, bara om jag skulle få måla och skriva när jag var ensam.
Över lag känns hela min existens känns som en balansgång mellan himmel och helvete.

Det blir bättre.

mitt hem nu

2011-11-01T20:36:00.000+01:00

Här får ni lite bilder på lägenheten.

Jag plockade en rosa blomma till lägenheten. Efter ett tag dog den och mer idylliskt än såhär blir nog aldrig vårt fönster.

Vår säng. Har hängt en orange sari täckt med silvriga paljetter över sängen nu. Den är stjärnhimlen över vårt universum.

Patrick, en morgon innan kaffet.

Vår enda underhållning förutom gameboyet. Försöker spela ut hela Super Mario spelet. Har kommit till tredje slottet!

Vår måne.

Elina kom på besök. Hon tog med popcorn och värmde våra hjärtan.

Och så vågade hon klättra upp i ställningen utanför fönstret före oss. Hc.

Spelade 4 i rad på Patricks mage. Jag förlorade. Har tillverkat ett riktigt fyra i rad spel i kartong nu.

Vårt matbord.

Och hallen. Toaletten ligger mitt i mot Beatles affischen. Om jag inte orkar stänga dörren medan jag kissar tittar jag på den samtidigt.

før er som inte har glømt bort mig

2011-10-19T14:05:00.001+02:00

Min frånvaro har varit lång det vet jag. Jag tænkte bara medela hur det ær, mest før att ge mig sjælv en paus från det som stændigt snurrar omkring i min hjærna.

Oslo ser ut som ett mindre skandinaviskt Paris. Jag brukar sætta på radion medan jag lagar mat, och ibland låter språket så fræmmande att jag inte førstår ett ord av det.
Jag och Patrick kænner oss hemma i vår lilla lægenhet. Nær jag går in i trappuppgången så luktar de ænnu varma væggarna av byggarbete, och det vita dammet målar sulorna vita.
På morgonen går vi till Nationalbiblioteket och søker på nummer till arbetsgivare. Vakterna på bilioteket har børjat kænna igen oss, och ler obemærkbara leenden under deras uniformer. Resten av dagen ringer vi nummer efter nummer, intruducerar oss, frågar, misssførstår, lyckas, lægger på.
Vi springer omkring i den oændliga cirkeln av mænniskor på gatorna. Vi ser hemløsa sitta under filtar med en kopp framfør føtterna, långhåriga hippies som har bildat en trumcirkel i protest mot det som pågår runt omkring dom, dansande tjejer i glittriga fula klæder som vill ha dina pengar och din uppmærksamhet, trumpetspelande tjocka gamla gubbar som sitter på sin stol och låter musiken eka mellan husvæggarna.

Vårt arbete har æntligen børjat løna sig, trots att det hela tiden har kænnts som ingen vill ha oss. Jag har kænnt mig lika bortglømd som mina dikter.
Patrick har fått vikariejobb på dagis och jag ska provjobba på Mcdonalds imorgon. Det var svårare att få jobb æn vad jag trodde. Jag længtar tills pengarna rullar in så jag kan køpa nya strumpor och en dator så vi kan spela harpan och titta på film på den.
Jag undrar lite hur det ær med er allihopa (jo dig med, allihopa!) Vad ni gør. Allt kænns så långt borta.
Tills vidare får ni ha det bra, jag kommer ge er bilder så fort jag kan. Nån gång kommer jag hem också!

kommer sakna er, min familj

2011-09-24T10:31:00.000+02:00

Nu flyttar jag och Patrick till Oslo. Vi fick den första lägenheten vi gick på visning på. Den ligger i den fina delen av stan bredvid en guldsmedja och en blombutik. Lägenheten är 22 kvadrat meter med utsikt mot innergården. Vi har precis så vi klarar att betala den dyra hyran och har fyllt skåpen med mjöl, pasta och linser. Vi blev erbjudna att jobba för Amnesty en dag, och nästa vecka ska vi på intervju. Jag har sökt jobb på dagis och som servitris. Önskar att jag bara kunde få skriva och måla hela dagarna istället.
Jag har inte målat eller fotat sen jag var i Paris. Jag har börjat drömma underliga drömmar varje natt, och jag tror att min kreativitet och fantasi får leka fritt när jag sover istället för när jag är vaken.

Vi har ingen dator så nästa gång vi ses kanske blir om ett tag. Tills dess:

Den bästa bilden på jorden.

paris från min anteckningsbok

2011-09-15T10:56:00.000+02:00

Paris 18.03 Gar de nor
Det luktar varm smutsig gata, nybakat bröd, bränt socker, och cigarettrök. Husfasaderna är täckta av humle och murgröna. Sommarblommorna sväller ut från de pittoreska balkongerna och under dem finns småbutiker med skyltar till den lokala baugettaffären, diversehandeln och kafèt.
Pizzabudet genar genom lastbilarna på sin gröna moppe. Pizzorna trillar nästan av.
Bortsprungna hundar kissar på lykstolpar medan de fladdrande stearinljusen från kafèerna skuggar ansiktet på de högljudda kedjerökande gästerna.

Paris 12.30 Montmarte
Jag ser:
-
Fiolspelaren i trappan ler medan duvorna flaxar till och flyger upp på ett hustak.
-
Krukmakaren står utanför sin ateljè och pratar med herren i hatt och baugett under armen. Krukmakarens krukor glänser och står prydligt uppradade i fönstret.
-
Den unga killen i rött sticker ut fönstret med en cigarett och kaffekopp i handen, han tittar på spektaklet nere på gatan, suckar och kliar sig i huvudet.
-
Vattnet rinner i en smal flod ner för trottoarkanten. Husen tittar oberört på.
-
En svart lång man går förbi fiket där efterrätten har serverats. -Bon apetit! säger han i förbifarten och fortsätter ner för gatan.
-
På bron ovanför Cimetiere Montmartre står en kvinna i färgglada kläder och sjunger. Hennes sång studsar mellan de tunga gravarna och får även de döda att le.

paris, när ungdomen tog slut

2011-09-13T16:07:00.000+02:00

Jag och mamma har varit i Paris de närmsta 4 dagarna. Jag var väldigt förväntansfull när jag satt på flyget. Paris såg ut som precis på film, fast nästan mer än vad det är på film, eftersom allt är på riktigt. Jag glömmer aldrig känslan jag fick när vi precis gick ut genom tågstationsdörrarna ut på gatan. Det var som en explosion av rörelse, skratt, dofter, vackra hus, vackra människor, hundar, skräp, bilar och rörelse.

Alla hus hade massa små skorstenar.

Utsikten från vårt hotellrum som låg mitt i Montmarte. Hotellrumet vilket man kan tro var väldigt fancy var i själva verket ganska skabbigt då golvet var snett och buckligt och när man spolade så blinkade lamporna på toaletten. Jag tror helt enkelt att alla hus i Paris har en sån här fin innergård, oavsett hur rikt eller fattigt område det är.

Skylten till tunnelbanan är designad av den kända konstnären som målade av föreställningarna på Moulin Rouge. Den var himla fin.

I Louvren fick vi gå in i Napoleons gamla lägenhet, och se Mona-Lisa. Allt var jätte gammalt och jag kunde knappt tro mina ögon ibland.

Titta amerikanen under tavlan. Han måste vara amerikan.

Vi gick in i Pompidou, vilket är ett galleri fyllt av kända konstverk. Här är min favorit tavla av Picasso. Jag tycker inte om Picassos abstrakta tavlor så dom tog jag inte kort på.

Yves Klein vilket är Elinas favoritkonstnär. Yves Klein kom på en helt ny nyans av blå och gjorde studier på att den triggar starka känslor hos människor. Själv blev jag så glad när jag såg tavlan att jag nästan fick en tår i ögat. Men mest kanske för att den påminde mig om Elina.

Vi åkte upp i Eifeltornet under en soligt dag.

Mina ben började darra och jag undrade varför människor vill vara så högt uppe. Jag njöt inte ens av utsikten.

En liten hemlig tavla som jag hittade på en av de tusen smågatorna.

Moulin Rouge, jag tänkte på dig Amanda!

Kyrkan Sacricoure, den var jätte fin inuti och hade en jätte vacker målning på Jesus i taket. Det är den kyrkan som Amelie från Montmarte springer upp till.

Upp här sprang hon, Amelie.

Det här kanske ni känner igen från filmen också.

Vi besökte Jim Morrisons grav den sista dagen. Här ligger han alltså, den store poeten.

den sista dagen på ett tag

2011-09-06T23:24:00.000+02:00

Den sista dagen i Karlstad på ett tag nu. Jag åker till Paris med mamma på torsdag, och efter det flyttar jag och Patrick till Oslo.

Känner mig ovanligt nere. Himlen ser extra grå ut och kroppen lyder inte min order. Jag åker snart ifrån de vänner som känner mig bättre än vad jag känner mig själv. De vänner jag älskar.
Förstår själv att det kommer bli bra, och fint i framtiden. Men när man är i början av en förändring känns allt så konstigt.

2011-09-02T21:35:00.000+02:00

Igår träffade jag Patti Smith. Efter två timmars väntan steg hon äntligen in i byggnaden, och himlen öppnade sin famn och brast ut i solregn. Samma skimrande ljus som sken från himlen lös som en rund gloria runt hennes åldrande huvud.
Tårarna föll från de taniga flickorna, iklädda svart med slokhatt och virkad väska. Mina ögon var torra men mitt inre var i kaos.
När jag väl var framme vid hennes bord fick jag inte ut så många ord, men det gjorde inte så mycket. Det kändes på något sätt att hon såg det min inre värld hade att säga. Jag gav henne armbandet, fick ett tack och ett peace tecken målat med omsorg rakt under namnunderskriften.

------------- skrev till 1 sep - 2011 för att minnas datumet. -----------------------------------

Det här skrev jag sedan i min anteckningsbok, i desperation, på en stol på Beoynd Retros varma källargolv, medan orden ramlade över min hand. Dikten handlar ingenting om Patti, men om storstäder, och känslan jag fick av att gå runt i Stockholm med mina tunga kängor.

Himlen öppnar sin famn och brister ut i ett glittrande solregn. Pulsen från staden får jorden runt lövträden att vibrera, den enda jord som täcker de annars varma och asfalterade gatorna.
Mynt kastas på gatorna, likt det mänskliga lotteriet mellan rikedom och fattigdom. Människor i strömmar, likt får. Himlen är vår fåraherde.
Ryggsäckar fyllda av livserfarenheter. Tuggumin, numera svarta, vilka är ett bevis på gatans ålder.
Andedräkter blandas och blir till ett, röken från cigaretter, ångan från avlopp, oset från gatuköken stiger upp till himlen och förenas.
Stadens puls dunkar i mitt hjärta, precis som i de hjärtslag som omringar mig.

2011-08-30T21:05:00.000+02:00

Har suttit på golvet hela eftermiddagen. Håller på att göra ett armband som jag ska ge till Patti Smith som jag ska träffa på torsdag eftersom hon kommer till Stockholm och signerar hennes bok. Köpte nya coola pennor idag också. I övrigt dricker jag massa tè och är arbetslös.

som niotillfem- en söndag i bilder

2011-08-29T00:27:00.001+02:00

Vaknade av katten som mjaua utan direkt syfte. Gick irriterat upp och gjorde en blåbärs smoothie. Efter det satt jag upp en tavla jag gjorde för några dagar sen. Hittade en död fjäril i fönstret, letade lite efter en liten kista som jag ska lägga den i. Hittade ingen.

Tog upp allt från golvet och bildade ett berg min soffa. Gjorde en rosett till Mr. Bunny som jag fick av Patrick när jag var sjuk en gång. Gjorde en egen målarduk häromdagen. Den blev sne men bra ändå. Började måla lite.

Fortfarande i pyjamas och sockor. Klockan är 3 och dagens eftermiddagskaffe värmer mina kalla händer. Sitter och tittar ut i luften. Tänker inte på någonting specifikt. Skriver lite dagbok och det här i min diktbok:
" Mina inre blad har börjat sloka." Vilket inte är sant, men min låtsaspalm har där i mot börjat sloka. Vattnar den.

Damsuger mitt golv och dammar allt som finns i rummet. Blir otroligt nöjd. Titta vad det glänser. Tömmer papperskorgen och hittar några dikter som Patrick gjort, inte blivit nöjd och slängt. Räddar de från döden, och lägger de tillsammans med hans andra dikter jag har tagit hand om i en plåtburk som jag ska dekorera. Det är en överraskning så säg ingenting till honom.

Läser i en bok med Allen Ginsbergs dikter. Läser Howl noggrant. Får ont i ögonen av den engelska texten i en timme efteråt.

Beundrar eftermiddagssolen och den svala vinden som strömmar genom mitt fönster.

Och det här är mitt söndagsfejs. Precis som alla andra dagars fejs det vill säga.
Andra saker jag gjorde idag:
Tittade på en fransk otecknad film om Asterix och Obelix. Den var jätte fjantig men skrattade hela tiden för han gulliga killen från Amelie från Montmarte försökte vara tuff.
Facebook snookat, i brist på annat.
Stekt låtsashamburgare, och tittat på ett program om Lady Gagas outfits på Mtv.

Såhär lät dagen:
The Beach Boys – Heroes And Villains

i glappet

2011-08-23T22:29:00.000+02:00

Allt känns lite som en dimma. Jag håller på och söker jobb och lägenhet i Oslo eftersom jag och Patrick och eventuellt Lisa och Jerry ska flytta dit. Det går både bra och dåligt. Dåligt för ingen svarar eller verkar vilja ha en, bra för det finns mycket jobb och lägenheter som är billiga.
Känner mig förvirrad för allt händer så snabbt samtidigt som ingenting händer eftersom jag är i glappet mellan två tider i mitt liv.

det senaste

2011-08-19T18:11:00.000+02:00

Min anteckningsbok bara växer och växer. Ofta struntar jag i att publicera det mesta av det jag skriver eftersom sidorna försvinner och glöms bort i takten med att jag skriver, men nu tänkte jag visa det som täcker sidorna i min kära anteckningsbok.
-----------------
Molnen seglar förbi men minnena förblir.
Stadens skugga förseglar de fria sinnena.
Det kollektiva tänkandet glömmer marken vi står på och himlen som omsluter oss.
----------------
De gula åkrarna gapar upp mot himlen. De ser stjärnhimlen rotera och de ser himlens nakna rymd.
Tornfalken seglar över åkrarna och spanar ner genom de stolta halmstråna.
---------------
Åsynen av naturen i sitt stilla och orörda tillstånd är en av de saker som får mina ögon att tåras och mitt hjärta att svikta.
---------------
Månen visar halva sitt ansikte.
---------------
Det är svårt att leva i verkligheten när den för mig bara är slarviga bokstäver ihopsatta till ord.
Det är svårt att skriva om verkligheten när den inte vill visa sig för mig.
---------------
Människorna dör men jorden gråter inte.
Konstnären dör men tavlorna gråter inte.
---------------
Det spelas jazz ur den nedlagda gamla fabriken.
Dess stora fönster är färgade i olika färger och när solen lyser på fabriken skiner fönstren i blå, mörkröd och violett. Till och med de döda buskarna utanför hör musiken svänga och likaså katterna i rännstenen.
--------------

favoritstunder

2011-08-19T11:08:00.003+02:00

Amanda skickade den här bilden till mig. Blir alldeles sentimental när jag tänker på att jag ska flytta ifrån mina favoriter inom en snar framtid.
Hur ska vi klara oss?

Elina är inte med på bilden men hon vet att hon är det endå.

vill tillbaka

2011-08-19T10:50:00.000+02:00

Exklusiva bilder från skogscampingen tagna av Elina.

vad har du

2011-08-14T20:33:00.000+02:00

Det som har hänt:
Hade tjejkväll och vi gjorde alla de klyschor tjejkvällar brukar ha. Har piercat mig i örat längst upp i brosket och fick massa hardcore poäng. Pat piercade sig i näsan och vred sig av smärta. Vi har campat i skogen fast det har jag inte bild på. Skogen vi campade i var död och igen vuxen och vi var de enda levande varelserna i hela skogen. Vi alla blev bästa vän med elden och satt mest och tittade in i den och vi ville inte åka hem men maten tog slut.
Timmar av pyssel på mattan med Patrick och tankar om framtiden.

Jag har en fin sommar.

du säger

2011-08-07T23:12:00.000+02:00

Mina fotsteg liknar den unga skatans hetsiga vingslag.

det finns fler tomma blad att fylla

2011-08-07T22:59:00.000+02:00

Det nyaste från min numera proppfulla molskine.
Jag har haft svårt att måla i hettan. Det har känts som tankarna har varit blockerade av en tjock mur som osar i värmen.
De senaste lite mer svala dagarna har jag spenderat på min matta bland färgtubar, ihoptrasslade trådnystan, utspillda pärlor och urdruckna kaffekoppar.
Sommaren är snart slut. Vad ska vi göra?

sur

2011-08-06T15:14:00.000+02:00

Elina målade av en exotisk kvinna som hon såg i Göteborg.

En sen natt på min matta. En uttorkad kreativitet och kliande fingrar. Tittar på bilden Elina ritade till mig. Är sur.

Genom hjärnans dimmiga dal

2011-08-05T22:03:00.000+02:00

Det är ett mellanting mellan solnedgång och soluppgång. Dimman ligger likt ett ensamt bevis på den yttersta sanningen.
Universum speglas i den tjocka dimman och åkern under den likaså.
Jag färdas snabbt förbi men önskar att jag kunde stanna upp. Skönheten i det jag ser får min hud att rysa och mina ögon att tåras.
Ögonblicket är förbi och livets skådespel kan fortsätta.
------------------------------------------------------------------

gamla vänner

2011-08-02T18:01:00.000+02:00

Vi satte oss under det lilla ekträdet i slutet av parken en eftermiddag i juli. Bladen fångade solskenet och trädet skuggade våra bekymmerslösa ansikten.
Båda paren hade 1 och 2 års-dag så tillsammans blev det 3 år. Tre år av soliga dagar och skratt på mjuka gräsmattor. Inte på riktigt men i min verklighet känns det så.
Simon & Garfunkel – Old Friends

ett av många

2011-07-30T00:13:00.002+02:00

Färgen blandar sig precis som du och jag. Vi blir till ett och du säger:
- Allt är ett. Vi är luften och luften är oss.

skateparken en solig eftermiddag

2011-07-29T22:30:00.000+02:00

Försöker hitta mig själv igen. För ingen vet att jag är djupt nere i mitt inre hav av tvivel, osäkerhet och självömkan.
Tills dess får jag rida på vågorna likt de vana valarna.
-----

åh

2011-07-28T18:45:00.001+02:00

Hittade massa minigrodor i mammas trädgård.

detttttttttttttt

2011-07-27T12:49:00.000+02:00

Pat rakade mustasch!

tittat på top model hela dagen

2011-07-24T17:26:00.000+02:00

Har en tendens att stänga ena ögat när jag poosar.

oron speglas i månen

2011-07-23T22:18:00.000+02:00

Sorlet från den lilla staden överröstar alla tankar som släpps fria. Inte ens fåglarna i himlen får någon ro.
När mörkret faller över husen, träden och gatorna välkomnar jag det varmt. Min oro här på jorden speglas i den silverskimrande månen och den säger:
"Om ni bara kunde se er själva här uppifrån."

timmarna går långsammare än vanlig och glappet mellan mig och verkligheten blir allt större

2011-07-23T19:55:00.001+02:00

Sitter på verandan och läser boken på bilden. Finner vissa likheter mellan min vän Elina som barn (det hon har berättat för mig) och den unga Van Gogh. De båda tyckte om att beskåda kryp på nära håll och lärde sig de latinska namnen på dom, de slukade böcker snabbare en en måltid, och lekte ofta ensamma lekar (om jag minns rätt Elina) de ställdes framför gigantiska tavlor på gallerier som barn och kunde båda på nått sätt se det genom sitt egna konstnärliga inre filter.
Ser det som ett tecken för dig.
ps. vänta tills ni får se hennes målningar. ds.

har inget annat att ge er

2011-07-23T18:09:00.000+02:00

Känner mig otroligt nere. Sakerna som har hänt i Norge får min värld att skakas om lite. Förstår inte varför jag blir så upprörd över de hemska händelserna som visas på tv.
Precis som tsunamin i Japan för ett tag sen, jag blev helt konstig i en vecka efter det.
Trodde jag skulle trilla ner genom ett hål i marken när jag åkte buss och trodde att vattenpölarna skulle skapa flodvågor.
Jag lyckas alltid dras med i hemskheter lika lätt som höstlöven i vinden. Har ingen att umgås med ikväll förutom ett tomt stort hus. Tror jag stänga in mig i mitt rum och skriva dåliga dikter om gråa väggar och grus, läsa min tjocka gula bok om Van Gogh och äta av min favorit choklad.
Kanske hjälper det.

från kameran

2011-07-22T17:21:00.000+02:00

En vanlig dag i parken

patrick number one

2011-07-20T23:00:00.000+02:00

Jag chillar med dillen.

bästa

2011-07-20T18:33:00.000+02:00

Ariel Pink – Are You Gonna Look After My Boys?
Ariel Pink’s Haunted Graffiti – Round And Round
David Bowie – Sound And Vision
David Bowie – Starman

tja nu har jag fått tillbaka min kamera så nu behöver ni inte läsa om allt jag gör bara se det. gött

direkt från anteckningsboken

2011-07-18T11:25:00.003+02:00

För dom som inte vet så har jag seglat till Göteborg förra veckan. Timmarna på däck på det, till synes oändliga vattnet resulterade i en del tankar och dikter. Här får ni min skörd:

-
Går på den smala balansgången mellan himmel och helvete. Tittar upp genom ett stort blått fönster. Ser bitar av sanningen blinka från en ensam stjärna.
Monster biter mig i tårna och de långa masterna pekar upp mot oändligheten.
Gåtan förblir olöst.
-
Seglet förför vinden. Vågorna slutar aldrig rulla. Solblekta romaner och barfota fötter. Jazzskivan snurrar, den rullar. Vågorna slutar aldrig rulla.
ÅH säg mig stora måne, lutar världen lika mycket som vi?
-
Halmen vaggar fram och tillbaka och påminner mig om det hav jag just lämnat.
Jag ser ett rådjur och vi får omedelbar ögonkontakt. Jag är lika rädd som den men jag sträcker upp en hand. Hej.
Rådjuret tittar på mig en stund och skuttar sedan bekymmerslöst ut ur den vackra scenbilden framför mig.
Molnen ovanför mig passerar i form av galopperande hästar, kaniner, kukar och flygplan och jag undrar: Varför rör sig allt på jorden förutom jag?
-
Sjöns stora gap står vidöppet när båten försiktigt tar sig fram över det djupa vattnet. Ovanför oss cirkulerar en vacker fågel som en beskyddare. Jag känner mig lugn.

------------------------------
Kungälv - 13.20
Jag ser: Ett rött trähus byggd på kanten av ett stenstup, mitt bland den täta granskogen. I eken på den lilla tomten hänger stenkrukor fyllda med blommande pangseer. En träbänk står placerad precis vid det djupa stupet med utsikt mot det gröna glittrande vattnet.
-
Höga kullar täckt av gran och tallskog. Kullarna tycks ha ögon som följer naturens skådespel som spelas framför dem.
-
En skrotfabrik står och tuggar i sin ensamhet mellan bergväggarna. Det ryker från ett rör och grävskopan dyker ner och blir osynlig. Inte en människa syns till och fabriken tycks ha ett eget liv.

Göteborg- Nordstan 12.21
Mittpunkten i varuhuset:
Den svartklädda damen med filthatt, krokodilväska och svart läppstift. Hon pratar sakta och med inlevelse på ett främmande språk. I hennes näsa glimmar ett guldsmycke likt en ensam stjärna på himlen.
-
Mannen med tidningarna som går samma runda varje dag. Hans huvud är skalligt och glänser i solen. Hans kavaj är vit och smutsig och har noppor på exakt samma ställe som igår.
-
Småtjejerna som går i grupp klädda i kläder gjorda för 13-åringar inte 10-åringar. I deras ögon hänger billiga smycken och deras läppar glänser av slarvigt ditsatt läppglans. De tittar sig misstänksamt om medan de smeker de glamorösa kläderna i butiken.
-
( Strömmar av människor, alla med en egen identitet. Vad är det som gör en människa intressant? Är det kläderna, är det ögonen eller är det historien bakom dom? Kanske är det blandningen. Konsten att skriva tomma ord och konsten att smälta in.
Jag ser ett bekant ansikte i strömmen av människor. Mina tomma ord tar slut.)

Göteborg C - Kristinehamn
Tåget rullar hotfullt fram på varma tågspår. Grönskan utanför fönstret ropar på mig. Bland fulla sportbags, tygväskor och resväskor sitter jag inklämd mot ett av tågets grå väggar.

Bredvid mig: En käck och sportig, blond 24-åring som pratar med sin iPhone. Hon beskriver hur man lagar korvstroganoff (om du tar creme freiche så blir det nyttigare än grädde) och diskuterar om vilka som kommer vinna damfotbollen (man måste vara positiv till sitt land) Hon pratar med jämtländsk dialekt och hennes tomma skratt går mig på nerverna.
Snett bredvid mig: Den korta långhåriga tjejen som suger på en avlång klubba medan hennes pojkvän tittar på.
Mitt i mot: En töntig datasnubbe med vit t-shirt sitter bredvid den pratglada brunbrända tanten. Hennes skjorta ser ut som en paradisö och hon tar upp sin macka varje gång jag tar upp min. Hon startar en konversation med datasnubben bredvid och de fortsätter prata tills tåget rullar in på perrongen.
-

mot göteborg i en segelbåt

2011-07-10T15:14:00.000+02:00

Jag har packat en väska fylld halva med kläder halva med böcker. Nu åker jag ut och seglar på det vida havet och dyker djupare ner i mitt eget hav av tankar.

förstår vart the doors fick sitt namn ifrån

2011-07-08T12:06:00.004+02:00

foto: Jeremy Pradenas
Okej, läs noga.
Jag lånade en bok på biblioteket idag. En port till den andra världen av Aldous Huxley. Den beskriver dagen då Aldous medverkar i ett experiment tillsammans med en forskare, och tar den hallicugena drogen meskalin. Han berättar hur han ser på saker ur det universella sinnet som han kallar det. Drogen får honom inte att bli dum eller seg utan alla de mänskliga spärrarna som finns i hjärnan som sållar bort den mindre "viktiga" informationen släpps och han ser allting utifrån det allting är på riktigt. Det han ser är verkligheten i sin lysande och sanna existens.
.
---------------
Jag läste ut boken under en kväll och natt vilket kändes som tidsbeloppet av att dricka upp en kaffekopp. Jag satt på tågstationen och väntade på tåget när jag började läsa boken och förstod redan efter några sidor vad den skulle komma att betyda för mig. Den är bokstavligen en port till andra världen.
Jag känner igen några av de uppenbarelser som Aldous berättar om, som jag själv har fått under totalt nyktert och vaket tillstånd. Det universella sinnet finns inom alla.
Är så uppspelt över boken att jag inte kan tänka på annat och det känns som om verkligheten är en undanflykt just nu från alla existentiella frågor, och tankar om den inre och yttre världen.

Här kan ni läsa boken om ni vill förstå vad jag menar. ps. texten ser lite konstig ut men det kanske går över. ds.

som alla andra

2011-07-07T13:57:00.000+02:00

Jag och Sara fångade sommarljuset och poosade i rosenbusken.
Skönt att sminka sig och låtsas som man är snyggare än vad man är.

några dagar senare

2011-07-06T11:33:00.003+02:00

- Stockholm, Drottninggatan kl 18.20. En tant med vitt hår klippt i page, smala långa ben och ett avlångt ansikte strosar omkring bland strömmen av människor. Hon ser lite förvirrad ut och medan hon letar efter någon sjunger hon på en mäktig opera. Ljudet från hennes starka röst studsar mellan husväggarna och försvinner ut i himlens tysta tomrum. -

- På en liten tv i ett sjabbigt hotellrum visas Die hard 2. Bruce Willis är blodig och har sprängt en skyskrapa. Pappersdokumenten faller från himlen likt en yrig snöstorm. -

- Tre vänner, delar på maten, delar på tankar, delar på cigaretter. Sitter under en stor kyrka och tittar upp mot kyrktornet. Förstår tillsammans hur allt hänger ihop och hur man tillslut kommer tillbaka till där man är född. Det känns helt plötsligt okej att dö. Går ifrån parken med ett osynligt band mellan varandra. -

- En rökpaus och skakiga blommiga kaffekoppar mot smutsig asfalt. Dikter skrivna på gamla kuvert bland cigarrett fimpar, stearinljus och billiga flingor.-

Från min anteckningbok:
Det finns så mycket att skriva om Stockholm och om storstäder i övrigt. Det är som om alla människor jag ser bär på en historia som jag kan skriva ner. Men stadsruset tillåter det inte och historierna flyr iväg.

Såhär låter det: Yann Tiersen – Naval

smug

2011-07-06T11:14:00.000+02:00

Köpte en modetidning.

och

2011-07-05T03:46:00.001+02:00

Klockan är nu snart halv fyra på natten och det enda jag kan tänka på är:
Varför har alla bloggar som handlar om allt förutom dom själva, då blir ju allt tillslut en enda röra av otroligt vackra bilder men som ingen vet vem dom tillhör? När man tittar på människor långt uppifrån marken ser vi ut som myrvideon jag såg häromdagen på youtube. Hur kan man censurera kukar och fittor på tv när dom är det viktigaste vi har på jorden? Hur kommer det sig att jag spenderar timmar efter timmar på min jävla matta, målande, skrivande, tänkande när ingenting egentligen spelar någon roll. Varför var vi alla en gång popparbarn, men tillslut förvandlades till antingen hipsters eller fjortisar, eller jag? Varför sitter alla och pratar om alla meningslösa saker som finns, när de saker med mening svävar i luften och förblir osagt?

det är det enda bildbeviset på oss just nu

2011-07-04T16:48:00.000+02:00

Jag och Pat var i Stockholm förra veckan. Vi blev fotade av Topshops streetfotograf och vi kunde inte sluta le på hela den dagen, så smickrade blev vi.

musikstilen varierar vet du

2011-07-03T23:51:00.000+02:00

The Rolling Stones – Wild Horses
The Rolling Stones – 2000 Light Years From Home - Stereo Version
The Rolling Stones – Gimme Shelter

Har börjat lyssna på Rolling Stones och det resulterar i omkullvälta kaffekoppar och högljudda rockn`roll skrik från duschen.

dromedaren

2011-07-03T15:27:00.001+02:00

Det här är min nya anteckningsbok. När min syster kom hem från Asien fick jag välja på att få antingen den här boken eller en annan anteckningsbok med en hinduisk gud på. Jag valde den här för jag tyckte om tanken på dromedaren på framsidan. Den fick mig känslan av att den skulle leda mig till en ny tid.
Skrev en dikt om det på första bladet i boken.

Här börjar pilgrims resan mot mitt inre palats. Jag tar de första fotstegen på stigen runt mitt dunkande hjärta.
Jag ska nu välja mellan mina blodådrors olika vägar. Till sist ska jag finna mina ögons hemlighet.
Hemligheten bakom min barndom och hemligheten om min framtid. Här börjar min resa.
Helena Häger - 11

skulle kunna ge den ett namn, så mycket gillar jag den

2011-07-03T15:20:00.000+02:00

Det här är min anteckningsbok som nu har tagit slut. Den är från Indien och gjord av massa olika spill tyger som har blivit ihop sytt med guld trådar. Boken har varit min bästa vän ett tag nu och är fylld av ofärdiga dikter, meningar jag inte vill glömma, tipex, och dikter jag aldrig visat för någon.
Den som kan läsa min handstil får en femma.

det var längesen nu

2011-07-03T14:27:00.000+02:00

Du får ursäkta min frånvaro. Du kanske tror att jag inte bryr mig om dig eller att jag kanske till och med har glömt bort dig. Det är inte sant.

Vi är unga, se på oss

2011-06-26T12:54:00.000+02:00

Träden viskar långa svar men jag har inte ställt en fråga.
-Tänk vad mycket vi missar. Tänk vad många stigar vi aldrig kommer korsa.
Träden bildar tillsammans ett hav och dess vågor krossas mot min vänstra hjärnhalva. Framtiden ropar på oss från den andra änden.

Ljudet från staden

2011-06-26T12:49:00.000+02:00

Ljudet från staden rör sig fram genom hål i luften. Det rullar fram likt tunga godståg, det stannar aldrig. Ljudet från staden är format som skuggan från ett monster.
De blinda människorna håller staden i tyglarna och den enda vägen de har till naturen är genom vackra bilder på dunkla sagoskogar.

1

2011-06-16T10:05:00.000+02:00

Tänker inte säga nått

feberdröm

2011-06-15T13:42:00.000+02:00

Gick till doktorn idag och han sa att jag har streptokocker. Har fått antibiotika nu så allt ska bli bra.

De senaste dagarna har varit underliga. Har somnat tungt och drömt konstiga feberdrömmar som börjar med en osanning som senare tonas ut till en sanning. Läser i Nick Hornbys High Fidelity och det är en perfekt sjukläsning eftersom den är så nära verkligheten, och man behöver inte tänka själv när man läser den.
Lyssnar på The Doors på en jätte låg volym för mina öron gör ekon av alla ljud ibland, vilket i och för sig är ganska coolt, men väldigt jobbigt i längden. Livnär mig på nyponsoppa, tranbärsjuice och salta kex.
Saknar livet lite.

andra dagar

2011-06-15T07:43:00.000+02:00

Målade den här bilden på sommarlovet till ettan. Satt och bryggseglade på segelbåten en eftermiddag och skrev sida efter sida i min röda dagbok. Jag var väldigt ensam under den tiden i mitt liv och ibland tänker jag på att kanske var min dagbok den bästa vännen jag hade.
Sen började jag gymnasiet, men det är ett annat kapitel.

dag 2

2011-06-13T13:09:00.000+02:00

en dålig dag

2011-06-12T22:13:00.001+02:00

På tre veckor har jag haft följande sjukdommar:
Urinvägsinfektion
Förkylning
Magsjuka
Förskylning igen, + symtom på urinvägsinfektion igen

Seriöst.blir jätte trött på att vara sjuk. Sov ute i ett tält inatt med Patrick och jag svor hela natten för jag mådde så dåligt. Idag har jag ont över allt och feber. Visst jag kan friskna till eftersom jag inte har någonting att göra med resten av mitt liv, men ändå. Det gör mig oroad. Tänker fanimej köpa den där sommarstugan i Örebro, flytta dit, aldrig mer klippa håret eller gräset så det är upp till axlarna på mig endast läsa böcker som är skrivna från och med 20- talet upp till 50- talet och måla fula stora tavlor gjord med penseln mellan tårna.

Ps. Vet att allt kommer vara bättre imorgon men heyy, idag är inte imorgon. Ds.

avsked när det behövs som mest

2011-06-12T18:57:00.000+02:00

Hon ser sitt barn, embryot långsamt falla ner i avloppet. Hon vet inte om hon ska skratta eller gråta. Hon gråter.
Embryot virvlar omkring i det skitiga avloppet och blandar sig med toapapper, använda kondomer, tops och avföring.
Blodet rinner i en flod ner för gatorna. Postmannen hälsar det hej.

nu börjar det

2011-06-11T14:21:00.000+02:00

Hörde att jag har tagit studenten.

artists have the power

2011-06-05T13:13:00.001+02:00

http://svtplay.se/t/102869/k_special
De som lever för musiken och konsten borde titta på den här dokumentären. Den handlar om hur kultur snabbt håller på att förändras helt och hållet. Dock inte till det bättre.
Vill tro att det är lätt att bli konstnär idag och att när man väl har en röst kan man förändra allt. Men jag börjar inse att det är jävligt svårt. Ska fanimej inte ge mig dock. Artists have the power är sant. Men kanske inte länge till. Allt beror på att vi som den nya generationen är envisa nog att förändra kulturscenen.

när allt känns värdelöst

2011-05-29T20:29:00.000+02:00

Senaste tidens skörd från skissboken är inte något jag är särskillt stolt över, fast det är jag aldrig så jag antar att allt är som vanligt.
Spyr ut mig sida efter sida av dikter och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av allt. Känns som ingenting blir klart men kommer ihåg orden jag läste någonstans: "En poet slutför aldrig sina dikter, han överger dom bara" Och det är lite så det känns. Vet inte om jag ska kalla mig som en poet, känner mig mer som en vilsen skolflicka som skriver kladdiga textrader som handlar om naturen.

Ska skaffa mig ett självförtroende.

En morgon senare

2011-05-28T23:28:00.001+02:00

Tittar frånvarande på snurrande glittrande solkatter vilka smeker mina bara ben.

Minns med en trött och nyvaken hjärna hur jag onykter sträcker mig efter molnen vilka snuddar husttaken och trädtopparna på deras färd mot lyckan.

Jag går i takt med molnens rörelse och känner jorden snurra under mina fötter. Försöker hitta vishet i de lungt viskande molnen.

Ser bara min tomma reflektion i rymdens otåligt djupa svärta.

en kollibri

2011-05-27T09:55:00.001+02:00

Innnat drömde jag om att jag såg en dokumentär om ett barn som satt uppe i ett träd i två år så att hon fick barkhud. Hon fixade all mat hon behövde i trädet och vägrade komma ner. Sen drömde jag att jag satt vid vattnet och tittade på småfåglarna som flög förbi. Då kom en kollibri fram till mig och flög precis framför ögonen på mig. Sen så trillade den ner i vattnet och dog. Då hoppade jag i vattnet och fiskade upp den och la den på gräset. Det var jätte hemskt och jag kan fortfarande se den lilla fågeln helt lealös framför mig.
Åh.

ps. min kamera har gått sönder så ni får stå ut med töntiga historier ett tag framåt. apa. ds.

om ni förstår, tar ju studenten

2011-05-25T17:46:00.000+02:00

skriver ner dom sista raderna för skolan någonsin och skriver därför historia med min billiga bläckpenna.

dagen då jorden gick under

2011-05-23T17:20:00.000+02:00

Var sjuk, gick till en park med 11 paket näsdukar i väskan, tittade på The born som höll universum mellan två händer, satt mig på en balkong som var under jordens mittpunkt.
En bra sista dag på jorden.

är grön i ansiktet på riktigt

2011-05-21T12:50:00.001+02:00

Försökte beskriva exakt hur förvirrad jag är över min framtid och vart jag ska ta vägen, men jag suddade ut allting för jag blev bara mer förvirrad.
Herregud.
Vad ska det bli av mig.

gud är en ganska tokig dumgubbe

2011-05-18T12:01:00.000+02:00

Sitter i solljuset från mitt stora fönster som sträcker sig ända upp till taket. Läser Bibeln. Har hört att det är en bra bok.
Det här är mitt favorit stycke ur Första Moseboken.

Herren sade: " Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken. Förbannad skall du vara, bannlyst från marken som öppnat sin mun för att ta emot din brors blod som du har utgjutit."

.............

2011-05-16T18:25:00.000+02:00

ekot från mitt själlösa kranium

i tyst ton

2011-05-14T22:10:00.001+02:00

3 saker om mig som är lite mer hemliga:
1. Har blivit extremt förtjust i vin. Brukar smyga upp ett glas vin på mitt rum och dricka det medan jag målar. Händerna blir mindre skakiga.
2. Hör den här låten i huvudet varje gång jag får orgasm : Ultimate Spinach – MIND FLOWERS
3. Jag älskar att läsa heminrednings tidningar när jag skiter.

hemkomsten 1.2

2011-05-14T20:17:00.001+02:00

Min syster kom hem från 7 månader i Indien, Laos, Thailand, Kambodja och Vietnam. Hon har flera kilo presenter och flera kilo historier att berätta om.

Hemkomsten och flera historier senare

2011-05-14T19:52:00.000+02:00

Arlanda 18.15 -

Ung affärsman med linnekostym i sandvit. Bär på två gråa portföljer i räfflat stål. Precis likadana portföljer som i Jönssonnligan. Bär dom med stolthet.

Äldre dam med dotter i 20 års åldern. Sitter och fikar och damen har köpt ett 4-tal tjusiga hattar i olika färger. Provar dom glatt med dottern.

Kvinnlig konstnär, glatt studsande helt iklädd svart. Kavaj med markerade axlar, smala byxor och ballerina skor.
Bär på en tavla inbunden i brunt papper.

Ett gäng amerikaner med långt ovårdat hår och skägg. Cigarett bakom örat.
Bär på skateboards och tunga väskor med skidor i.
Upprymda och förväntansfulla.

Förvirrad äldre dam. Löst sittande färgglada kläder, rufsigt hår och en varghund i koppel. Hunden ser blyg och lydig ut och har en snusnäsduk runt halsen.

Ung man iklädd kostym. Kortklippt hår. Bär på en påse fylld med champagne och rödvin. Bär sin Iphone hårt i andra handen som om den vore hans bästa kompis.

Otroligt glad syster med skramlande smycken, udda skor och en ryggsäck lika tung som henne själv.

idag

2011-05-10T22:09:00.001+02:00

Känner mig lite som tiggaren i gatuhörnet med dragspelet. Fast jag har inget dragspel.

min trädgård

2011-05-10T19:46:00.000+02:00

Sitter under äppelträdet mest hela dagen och gömmer mig för livet utanför grenarnas slut.

larven och amanda

2011-05-10T19:44:00.002+02:00

Gulligt.

på

2011-05-08T17:02:00.002+02:00

bland jord och målarfärg

2011-05-08T15:47:00.000+02:00

Det här är helgens låt. Tycker om första textraden , ride the waves goodbye.

(Målade om ett bord idag. Ett fint gammalt sybord som jag målade i vitt. Ska ställa det under det blommande äppelträdet.. Sen ska jag be Patrick klättra upp i det så vi kan hänga en lykta från en gren. Kanske ska lägga en matta också på gräsmattan. Ska så kryddor också, och lägga dom i en korg.
Har ett par blommiga trädgårdshandskar när jag arbetar. Känner mig som tagen ur en Hus och Hem tidning. )

om mig

2011-05-08T00:19:00.000+02:00

4 saker du inte visste om mig.

1. Jag hickar efter varje måltid.

2. Jag har en underlig fetisch för att tvätta kläder.

3. Jag är kicklig i pannan.

4. Jag älskar bilbälten. Helst dubbelbälte!

fungerar nu

2011-05-06T23:21:00.000+02:00

Har gått omkring i ett avtrubbat tillstånd hela veckan. Har sett världen bakom en svart slöja likt en änka. Jag har sörjt livet. Men ikväll kunde jag äntligen landa på min magiska persiska matta.
Ur högtalarna strömmar mina favoritlåtar ut och lägger sig som en tjock dimma över mitt varma trägolv.
Mitt rum luktar av rökelser och den behagliga lukten av akrylfärger.
Känner mig som en fungerande maskin igen.
....
/ Bilden på penseln med den nästan koltblå färgen är tillägnad Elina för jag vet att hon är besatt av den färgen.

Började på en tavla för ett tag sen men blev inte nöjd. Skulle måla över den med vitt men genom underliga impulser dök nått annat fram på duken. Den är inte klar och egentligen ganska ful. Tänkte bara visa vad jag sysslar med.

tråkit, gud rebbeca och fiona och ett stort huvud

2011-05-06T12:37:00.000+02:00

försökte se ut som rebbeca och fiona

senast igår

2011-05-02T21:06:00.000+02:00

En smutsig och ful, en fin med små bröstvårtor. Ett V eller en vagina och ett hål mot universums center lite blod och en dikt. Jorden i ljuset från solen, en svart Jesus med skurksträck över ansiktet. En flock med belåtna örnar och lånade berg.

täcker sorgen med lite jord

2011-05-02T21:01:00.001+02:00

Planterar frön och rensar rabatterna. Jobbar på impuls, intuition och med tre saker på gång hela tiden. Jord i håret.
Får alltid ont i hjärtat när jag fixar i huset. Känner mig som mamma när jag stryker med fingertoppen över de gamla krukorna jag minns från barndomen. Jag flyttar på saker som har stått på samma plats, som fastväxt sen mina föräldrar skilde sig. Flyttar på dom mest för min egen skull. Jag menar, pappa skulle inte ens märka det.
Rycker ut döda växter för att bevisa för mig själv att det är en ny tid nu. Täcker sorgen med lite jord.

från anteckningsboken en trött söndag

2011-05-01T20:27:00.000+02:00

Bussstationen 18.15
En mörk stilig lång man, iklädd vinröd tajt kavaj, svarta smala byxor, bruna glänsande skor och en vit hatt. Ögonen bakom de svarta solglasögonen ger dig ett uttryck av rotlöshet. Den vita tygkassen bär han som om det var hans hem.
-
Pedofil farbror med skalligt huvud, dålig hållning och medhavd stulen bebis. Sitter och slickar maniskt på sin rosa glass medan han tittar på unga kvinnorumpor.
-
Vacker medelålders kvinna med ursprung från mellanöstern. Löst hängande linnebyxor med bra passform, kavaj, och en sjal. Går med shoppingkassar till sin minst lika vackra dotter. Glatt samtalade.
-
En ung kvinnlig omkringvalsande poet och konstnär. Stor rutig flanellstjorta, militärjacka, och svarta strumpor. Ett trött och frånvarande uttryck i ansiktet. Långsamt skrivandes i sin färgglada anteckningsbok.
-

lovet och mer

2011-05-01T18:18:00.000+02:00

Mina dagar har smakat som färgglatt strössel ,de har sett ut som en snurrig karusell och känts som en säng gjord av bomull.

Nellie

2011-05-01T18:09:00.001+02:00

Bland påskliljor och myror.

- Vålnader från mitt inre öga-

2011-05-01T18:03:00.001+02:00

- Vålnader från mitt inre öga-

Jag ser okända skepnader i ögonvrån. De kryper på deras nakna knän. Mot bättre tider. Mot ljuset.

Jag ser hur de rör sig i takt med andetagen från Moder Jords bräckliga lungor.

( Förklaring:
En dag såg jag saker som rörde sig i ögonvrån till och från under hela dagen. Ville därför skriva om det.
Det jag menar med de okända skepnaderna i ögonvrån som kryper på nakna knän är helt enkelt människor som kämpar för ett bättre liv. Moder Jords bräckliga lungor är en metafor till Jorden och dess förstörda tillstånd.

Dikten handlar helt enkelt om hur människor på jorden kämpar för att finna ljus men att jorden i dess nuvarande tillstånd börjar med och mer likna en dystopi. )

en kaffe och bulle för 20 kr

2011-04-27T22:11:00.001+02:00

Drack blaskigt kaffe och åt äppelmunk under gråa moln med Karl Joel idag. Efteråt var på spaning efter fina hus. Hittade jätte många fina innergårdar!

gruvlyckan bland kattpiss

2011-04-27T22:02:00.000+02:00

Satt i en lägenhet på Gruvlyckan bland barnfamiljer och ensamma katttanter. Drack vinglas efter vinglas. Babblade på om allt och ingenting.
Tror dom är min familj ibland. Mina vänner.

fick en kompis idag

2011-04-26T00:14:00.002+02:00

Är barnvakt åt den sötaste hunden på jorden. Den snarkar när den sover men ylar om man går.
Åh.

om mitt öga kunde ta bilder

2011-04-26T00:04:00.001+02:00

Sitter på golvet och läser Blake. Bläddrar i tidningar fyllda med örnar. Kokar en kopp kaffe. Har en underlig känsla i magen. Allra längst inifrån. Som om mina fötter inte är menade att gå på sprucken asfalt. Är jag född i underjorden?

dagar under plommonträdet med fönstret öppet till friheten

2011-04-25T12:12:00.000+02:00

Kolla upp. Det förflutna speglas i dina ögon. Stjärnorna står skrivna i din dagbok.

senaste tre dagarna i förfinade ord

2011-04-24T21:15:00.001+02:00

Jag kommer tillbaka.
Spenderar dagarna under mitt äppelträd. Barfota fötter i mjuk mossa och solvarm hud. I huvudet spelas låtar av Velvet underground för det är så det känns.
Ligger på en filt framför oändliga fält. Ser tre harar som letar mat och ett tanigt rådjur. Solen går ner bakom höga träd och jag läser ur en bok för dig.Våra ögonlockar sluts i takt med jordens rotation.

Jag kommer tillbaka, när solen har gått ner för dagen.